Enet, Steninge 2/2-`13

Det är inte konstigt att vi tror 
att det ekar under
ett himlavalv så högt. 
Som vore det Guds gomsegel
– smaken och doften 
av bröd och blod talar för det. 

Kristalliserad andning strödd över gräset. 
Vi kan inte läsa vad skatans vingpennor 
skrivit på frostytan. Under våra fötter
spåren av klövar. De trofasta kliven 
i höstens sista strålar frusna i lera nu. 

Isen, uppackad mot stranden av stormen, 
tornar upp sig. Ett öppet stråk 
salt hav och längre ut
– mer av det vita bundna 
reflekterar alla nyanser. 
Under många år har vinden klappat
enarna på huvudet. Förklarar: 

Deras hållning, där de omfamnar
kaniner, rådjur och kanske
en räv då och då.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close