jorden luktar törst
vassarnas rävsvansar slokar
Tåkerns spegel väntar vind
där sothönorna ligger som olyckor
trots att mitt huvud är ett träd
fyllt av små grenskakande apor
flaxar en svartgråten skäggmes in
i bladverket och blir till blyertsbock i min bok
Lite som en gammaldags rimmad dikt,
fast utan rim och med en nutida, kärv
humoristisk ton. Att jag läser dikten så
hör kanske ihop med att jag nyss läste
gamla isländska fyrradingar. Den här
dikten påminde i sin rytm och struktur om dessa,
och det fanns också vissa antydningar till
nästanrim eller tankerim som mellan träd
och ”bok”.
GillaGilla
Tack Anders för din – som alltid – fina kommentar!! Du prickar in allt jag arbetade med under skrivprocessen. Du är en enastående läsare!! Fint att du fångar de där ”tankerimmen”! Än en gång, tack!!
GillaGilla