Gryningen har just öppnat ögonen.
Våren regnar in i trädgården, slår ner
i blåmesarnas ivriga sång,
ivriga vingar, ivrigt hjärta.
Skatornas bo växer pinne för pinne
av förunderlig byggkonst. Med timmarnas
skyttel har skyns grå trådar vävts
tätt under natten, slagna av vindens bom,
till ett täcke som bara kan hindras
att dras över alla nykläckta huvuden
genom fiskmåsarnas vita magi.
Lyftkranarna står med utslagna armar,
sysslolösa och tafatta som tonåringar.
Morgonen blåser regn men lovar bättring.
Noll sju noll noll svänger kranarna enarmat
över bygget. Mannen i cyklopen,
i kontrollhyttens pupill, öppnar högt där ovan
en kaffetermos. Därunder släpar myrorna
bjälkar och reser nyrakade väggar.
Jag är också en byggarbetsplats. Febril
aktivitet och ständig deadline.
Knappt har man byggt klart innan
det är dags att stämpla ut. Skatorna bygger
höghus för skatornas aviga evighet.
