– översatta av Stefan Albrektsson, högerhänt introvert
* * *
Nål; spelkula; vägg
Eller som att trä en nål bakom din egen rygg; eller som att
berätta en hel livshistoria genom ett sugrör.
Eller som att gå på händer
över hyperinteraktiva myrstackar
utan att trampa med fingrarna på en enda invånare.
Eller som att glo på ljuset
genom en glasklar spelkula
för en glimt av kristalliska hav
eller genomskinliga barndomsvisioner; eller som
att aningslöst trolla fram, från änden av ditt tjuder,
en simpel gärning av vänlighet för någon fullkomlig — total — främling
precis när du tänkte
att du var den första människan på jorden
i desperat behov av hjälp; eller som att
krascha huller om buller genom din egen glasvägg
inte för att söndra utan för att göra din enda otänkbara tanke
på något sätt plötsligt-naturligt VÄRLDSVID.
* * *
Mayday! Mayday! Läget är gräsligt här!
Kängor käkade bälten —
med spänne och allt — medan kulorna
med stor lätthet knaprade sig
genom miljarder och åter miljarder vapen
(efteråt använde de bajonetterna
som tandpetare). Bombplan åt stridsvagnar
och stridsvagnar åt plan — ingen
hade någonsin lärt dem skillnaden
och sedan lyckades ubåtar — flytande
i nukleär härlighet — suga
hela livet ur sig själva
genom storögda periskop.
Satelliter åt upp radar
och radar slukade landminor
medan mörkerseende glasögon frossade
på dagsförblindande blixtar. Medaljer
åt snuskburkar; däck
glufsade i sig lastbilar; och världssäkra
armépersedlar försvann
ner i skyddsrummens mynningar
och bunkrar (eller var det
tvärtom?) Det som fanns kvar —
otaliga tunnland militär rost, röta
och hat – blev bortplockat –
nej, du skulle aldrig kunna gissa det! —
plockades bort av vallmoblom. Vallmo!
Vilken oförglömlig vår det blev för alla blommor det året. . .
* * *
Och här följer originaldikterna:
Needle; Marble; Wall
Or like threading a needle behind your back; or like
speaking a whole life’s history into a drinking straw.
Or like walking on both bare hands
across hyper-inter-active ant-hills
without “stepping” with your fingers on a single resident.
Or like ogling the light
through a pristine, playground marble
for a glimpse of crystal oceans
or translucent childhood visions; or like
cluelessly conjuring from the dead-end of your tether
a simple act of kindness for some perfect — utter — stranger
just when you thought
you were the first person on Earth
in desperate need of help; or like
crashing helter-skelter through the glass wall of your self
not to break but to make your one unthinkable mind
somehow suddenly-naturally WORLDWIDE.
* * *
Mayday! Mayday! It’s Situation Haywire Here!
Boots ate belts —
buckle and all — while bullets crunched
with the greatest of ease
through billions and billions of guns
(later, they used the bayonets
as toothpicks). War-planes ate tanks
and tanks ate planes — no one
had ever taught them the difference
and then submarines — buoyant
with nuclear glory — managed to suck
the whole life out of themselves
through wide-eyed periscopes.
Satellites ate radar
and radar scoffed landmines
while night-vision goggles gorged themselves
on day-blinding flares. Medals
ate mess-tins; tyres
wolfed down trucks; and world-proof
army-issue tents
vanished down the mouths of bolt-holes
and bunkers (or was it
the other way round?) What was left —
countless acres of military rust, rot
and hate — was picked off by —
no, you wouldn’t guess it in a million years! —
was picked off by poppies. Poppies!
What an unforgettable Spring it was for all the flowers that year . . .
* * *
Simon Patton (1961). Översättare, poet, vänsterhänt introvert. Han bor för närvarande med sin partner, katt, kycklingar, guldfisk och terriern Sealyham nära Chinaman Creek, Central Victoria, i sydöstra Australien. Du kommer dit (eller till Kina) om du likt ett barn gräver dig rakt ner genom jorden! Kommer du ihåg?
På Simons intressanta hemsida finns det, utöver hans egen poesi, många översättningar från kinesiska till engelska, men även från svenska till engelska (bla några riktigt fina Tranströmeröversättningar, och till och med en dikt, Asteroidea från min ”Sjöstjärna”).
Stefan Albrektsson Poesi 