Första gången jag läste Jobs bok läste jag den med linjal och bläckpenna i handen – jag strök med stor nykristen nit under alla klokheter jag fann. Klokheterna sades av Jobs vänner Elifas, Bildad och Sofar. Och jag tyckte att Job var överdrivet gnällig, ja nästan fräck i sitt klagande på sin lott och på … Fortsätt läsa Recension av Nicko Smiths ”Tvivel”