Det kommer att fladdra till över väggen,
Birgittinernunnor ska vagga
i prunkande trädgårdar.
Hamnparken ödslig innan trivselkväll
och pengarna eller lådan; alltid pengarna
aldrig två kaffepaket.
Vättern ska ligga självbelåtet kluckande.
Stenar, så otroligt mycket sten
utmed vattenbrynet, tonvis och ett slott
som kommer att torka sig
om munnen efter taffeln. Rapa sten.
Skeva kåkar får man inte måla
i vilken nyans man vill.
Vi får inte spela vår musik skriker kyrkmuren.
Jag, Platon, ska lyssna på Attentat
1981 i Petrus Magni aula: Jag hade en gång en båt
och håriga gitarrer nykammade.
På väggarna kommer våra
första smygrökningar att röra sig och Dacke,
den förste turken i stan, ska kolla bakom
draperiet så att vi inte tiltar flipperspelen.
Vi har just lärt oss att lura till oss eviga frispel,
silverkulan kommer att rinna
men vi börjar bara om och om.
Stefan Albrektsson Poesi 