Regnet kastar trots
allt väta bara för att
det skrämmer dimman,
denna väv som knappt
dröjer med att snyfta vill
höstens lov lyfta,
liksom jag lyfta
min knutna näve i trots.
Det drömmaren vill,
likt syrsan, är att
detta knäckta sinne (knappt
ens då) som dimman
går in i dimman
och svarta fanor lyfta
till uppror, och knappt
har man nån tid trots
förgängelsen som gör att
ingen annan vill
fortsätta vara bunden till den stavelseräkning som sönderfaller och vill
fortsätta stå på tå som Whitman och röka dimman,
fortsätta lyssna till det tunga regnet på plåttaket för att
fortsätta vara de osynliga som kan se det osynliga lyfta
på höstens hatt då den sluter sina ögon och blundar trots
att när vi stänger ögonen upptäcker vi att det inte finns nåt slut. Knappt
har stillheten efter gräsklipparens glöd lagt sig, knappt
har fladdermössen som hänger tystnad i din munhåla och som vill
att ditt salt skall vara en röst av porslin och trots
att alla de makter som tvingar symaskinerna att kapitulera i dimman
för att fältet som fyllts av kanadagäss på väg hem skall förvägras att lyfta
kan du med största säkerhet lägga dina händer i knät bara för att
regnet, som jag skrivit så nedlåtande om, lyckats med att
skjuta igen alla öppna dörrar och kropparna har knappt
torkat innan någon högfärdig flygkapten ropar ut att vi ska lyfta
och så stannar vi kvar på samma plats, med samma döskallar. De vill
klamra sig fast i det som skymmer, trycka sina skitiga fingrar i dimman,
slå fram bekännelser ur syrsan som fortsätter att tiga, och trots
att den inte vill
(men knappt) så börjar dimman
lyfta i ren trots.
(Efter läsningen av Harry Martinson: ”Höstsyrsan” ur samlingen ”Vildbuketten”)
—–
Nerudiskt Whitmanesquehaikusvitsestina, en märklig meny bestående avchoripan, empanadas, hamburgare, pommes, sniglar, grodlår, sushi och sake. Jag tog orden Martinsons första rad (”Trots att dimman knappt vill lyfta”),och lät dem bli sestinans strikta ”slutordsväv” i varje strof (Strof 1. A – trots, B – att, C – dimman, D – knappt, E – vill, F – lyfta; 2. FAEBDC; 3. CFDABE; 4. ECBFAD; 5. DEACFB; 6. BDFECA; 7. Tornada; Rad I: 2 och 5. Rad II: 4 och 3. Rad III: 6 och 1), och vävde in nästan alla andra ord Martinson använde, och de första tre stroferna krängde jag dessutom in i haikutvångströja innan jag helt enkelt släppte bromsen och körde släppstyre hela vägen till sista strofens haikutvång ; )
Stefan Albrektsson Poesi 