#19
Gubben vägrade ta ett enda steg till
om han inte fick ta sig en go’ rök
innan han sadlade en hög häst av tråkighet
och förakt och började skälla på alla hundarna.
Ute i trädgården mullrade ett dåligt humör.
Han hatar parkbänksartisterna, flaskans virtuoser,
som samlas under den gröna skylten.
Roger är talangfull, till och med
när han ler och menar att världen
borde stå i Napoleons stövlar.
Den självklara motsägelsen
stinker av gammalt bibliotek.
Clownerna och lindansarna på TV
med sina flabbande munnar mörknar –
gulnar som tidningar i källaren.
Nu är det höst och verandorna är tömda
på grillar och ångest. Allt har flyttat
in i vardagsrummet där den muttrande gubben
funderar på världens undergång och hur mycket
råttgiftet han dricker kostar egentligen.
Ibland vill han stycka något.
Vad som helst. Det är inte så noga exakt vad.
Hittar en sedan länge död fluga i fönstret
som han krossar med tummen.
I morgon, tömma den överfyllda askkoppen
och försöka finna ännu en anledning till att andas.
(Efter läsningen av Naomi Shihab Nye ”Att försöka namnge det som inte förändras”, dikten översatt av mig. Här finns originalet: https://stefanalbrektssonspoesi.com/2020/12/03/att-forsoka-namnge-det-som-inte-forandras-naomi-shihab-nye-1952/ )
Stefan Albrektsson Poesi 