Och den här floden slutar inte
rinna i första taget,
förlorar sig först vid havets gränslöshet
utan att verkligen förlora sig och
precis som en väg leder den
åt två håll där vi kan välja att
stå kvar eller gå oavsett
hur den sträcker sig och
när tankarna korsar varandra
uppstår de döda blir levande
ansikten igen som vi känner igen
då skulle ljuset strömma in och
när allt kommer omkring:
det finns inga de,
vi är bara oss.
(Efter läsningen av Gerd Vadings diktukast #266 i Nya poesiutmaningen från 21 mars 2022)
