Denna skalliga natt faller
fängelsets sånger som en klocka.
Nyutslagen snö blommar blått
denna skalliga natt.
Denna skalliga natt blinkar förvånat
med stjärnorna, med stjärnorna.
Urmakaren kan räkna alla hår
på renfällen denna skalliga natt.
Denna skalliga natt skäms hunden
för att den inte är rovfågel.
Den drunknandes rop och skogshuggarens händer
sjunker denna skalliga natt.
Denna skalliga natt vakar över
Van Goghs vansinniga fält med kråkor.
Rävkvinnans päls föraktar civilisationen
och hon släpper lös ögonens jakthundar denna skalliga natt.
Denna skalliga natt vänder dagens spikar
in mot mörkret.
Och den sömnlöse skriver molntäcken
molntecken omkring denna skalliga natt.
(Efter läsningen av Aase Berg ”Kungsörnen”, ur samlingen ”Aases död: Kungsörnen”)
Starka rader, Stefan! Denna skalliga natt drömde jag att jag aldrig ska behöva bli skallig. Allt gott, hälsar Michael
GillaGilla
: ) Tack så jättemycket Michael! Må den drömmen (och all andra) slå in!! Vi går mot härlig vår och jag fröjdar mig med att memorera Martinson som förberedelse!
Allt gott & ljus!
GillaGilla