Jag är så inkonsekvent att jag har svårt
att känna igen mig själv då jag tittar in
i ett varuhusfönster och ser den egna
spegelbilden genomströmmad av ljus-
stakar och gardintyger. Det är med fasa
jag låtsas att det angår mig, en spelad
förfäran över hur snabbt dagarna
smiter över golvet, slinker undan
och lägger sig som hund i korgen.
Kråkan lutar huvud mot vind.
En natt står de där igen – minnen
med ögon av rådjur
hänger skuld från
barnets träd.
(Efter läsningen av Oktay Rifats ”På gatan”)
Stefan Albrektsson Poesi 