Den som orkar får se
hur någon hittat höstens poetkeps i skinn
hur kavajfodrets ovädersnätters svärta vinglar
hur den tillhörande axelremsväskan nonchalant tyngs ned
av blyertspennornas samlade gravallvar,
hur skogen dessa pennor kom ifrån har slutat skratta,
blåelden slutat brinna, hur skogens fåglar nu sitter på taknockar
och skiter på förbipasserande,
hur föraktet för fullständiga meningar och
adjektiv. Hur interpunktionen gnisslar
som ökensand mellan tänderna tillsammans med ett enda att
och ifall fåglarna över huvud taget ids flyga.
(Efter läsningen av ”Jag vill / att automobiler” ur ”Solgrönt” av Gunnar Björling)
Stefan Albrektsson Poesi 