Jag plockar med ljuden i fickan.
Flyttar dem med pincett –
de liknar barn.
Fickmörkret är tryggt, undflyende, en fluga
tröttnad i fönstret efter många försök
att försvinna.
När vårfönstret väl öppnas:
Vad bär jag med mig?
Bär jag glädje i vingarna?
Hopp i benen?
Skönhet i det skimrande skalet?
(Efter läsningen av Lars Noréns ”Jag är ensam…”, ur ”Hjärta i hjärta”)
Stefan Albrektsson Poesi 