Grattis! Det är precis som en samlingsplatta, du vet,
en sån där The Greatest Blues Collection
utgiven av ett okänt italienskt skivbolag
där låttitlarna är felstavade och inspelningarna
är långt ifrån great och ljusår
återstår innan de blir greatest,
och ett solblekt polaroidfoto av en halvnaken brud
som kastat av sig sin falska pälskappa på golvet
pryder omslaget. Helt omotiverat sitter hon
med en flamencogitarr i knäet vid ett bord med ett glas rött
och röker alltför många billiga Fortuna-cigg
under en taffligt målad tjurfäktningsscen
och en tavla föreställande en solnedgång som liknar
ett överexponerat blödande magsår
som inte kan lindras ens av en överdos Omeprazol,
hänger bakom en vas vissnande blommor.
Och på något sätt vet du redan hur vattnet i vasen luktar.
Jag tror inte att jag överdriver
när jag berättar för dig att den uppstoppade fasanen
och miniatyr-rådjuret som ramlat omkull på bardisken
kan få även de mest hårdhudade
att falla ner på knä och gråta floder
när vi inser att det är hög tid
– även om vi precis har anlänt –
för oss alla att tänka på refrängen.
Tåget går snart.
Du måste hinna packa också.
Och visst finns det en sunkig liveinspelning
med Lichting Hopkins (sic!) och en, om möjligt,
ännu värre version av The Sky is Crying med Elmor Jamse (sic!),
men i stället för Muddy Waters
har nåt ljushuvud bestämt
att Eagles’ Hotel California är inkluderad i the Greatest Blues.
Plattan som sådan behöver du inte leta efter,
utan du hittar den lätt
som cut-out för 9.90:- i vilken rea-back som helst.
Det är precis en sådan dag
det här är.
(Efter läsningen av David Linnérs ”Rådjuren”)
Stefan Albrektsson Poesi 