(Tillägnad Gerd Vading)
Det finns något ogripbart
då en bur plötsligt står tom
och dörren står på vid gavel.
Men jag rullar inte ängsligt
i skrämselns vita lakan.
Jag är vaken när jag sover.
Jag har lämnat en nyckel
och ett brödsmulespår
i varje bur jag övergivit,
och när döden väl kommer
kommer den att finna mig
i högsta grad levande och ogripbar.
(Efter läsningen av ”… som sker vid sommarvakan … Samtal med ljus Konferensman”, ur ”Kriser och kransar” av Birger Sjöberg)
