En förtjusningens profet och provokatör
vars dikter äts av utsvultna gäster,
ängsliga tonåringar och bankmäns begravningar,
en poesi för uppsluppna tillfällen och fester
där till och med cirkusaporna får springa fritt
och hänga löst olästa i gardinernas solstrålning.
Här är glädjen redan uppe och möter famnöppen
någon hoppsastegande morgontupp till galning.
En lycka till mjuk dikt som smyger katt
i skymningsträdgård stryker förbi lätt
runt ett gathörn, överfaller bakifrån
med kärleksbett på det mest oväntade sätt.
En stor bubbla växer från magen
ballong upp i bröstet och ut ur munnens fotnot
dansar ett gapflabb där man är tvungen
att kröka sig dubbel och hålla emot
för att inte skrika ropa rakt ut och springa dåre
på gårdsplanen hjula och kyssa dem kyssa dem
alla blommorna i rabatterna och låta
som en flock gäss på väg hem.
(Efter läsningen av Vítězslav Nezval, ”På badplatsen i Soca den 5.8.1957”, och med några ”Vakhs” av Lal Děd/Lalla/Lalleshwari kvar i sinnet.)
Stefan Albrektsson Poesi 