Nya poesiutmaningen – #30 ”MINUS ER GRAD”

tjälen har skenor på sig
morgon som klottrat dimman och jag som barn
väntar sist men Vi står svårt kalla
och falla på ansikten som älskar kolosser

Därför hänger skolbussen som En stor cylinder
för bibelord i en växlingsbangård
                                  vårt också det
vagnsdörrarna låter oss flimrande Barn se genom
morgontimman som växer tyst i sin svartblå fest
i en mycket undertryckt mask finns en klunga
våld som glider på detaljerna

här finns stad Och på festen en krita I solkatt
att den står sakta som aldrig ber
så susar du dit och får nämnas
ty genom mig flyttar husväggen tunga hår
som andra arbetar på Orion

jag är inte             själv              är inte till

ett är
en annan
är den

skogen visar sig verkligen motsägelsefull
Jag skrevs av en som är ovanför ingen
så ovetande Kom Det Ljuset Till

.  :  .  .  .  ,  .  .  :  ,  :  ’  ,  .  ’  .  .  .  ,  .  .

(Efter läsningen av Tomas Tranströmers ”Minusgrader” ur ”Sanningsbarriären”)

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close