#15
En sjunkande röd minut
föll mot öppet hav.
Skarvarnas egyptiska siluetter:
som om evigheten ristats i sten.
Jag blev stående på kajen. Resklar.
Bar min horisont som kavaj.
Hunden bunden för natten.
Jag slöt mina ögons resväska.
Jag gick ombord, skrev min räls:
resan är redan framme. Kastar loss.
En sjunkande röd minut
av lättade ankare och långa segel.
Väsande bränningar och skeppet
läcker igenom mina tankar, dränker dag.
Härute möter man sig själv förklädd
till passagerare eller last av spegelbilder.
Någonting från i morgon är redan här
och nosar på soluppgångens lyktstolpe.
(Efter läsningen av Solveig von Schoultz ”En enda minut”).
Stefan Albrektsson Poesi 