Omärkbart skiftar sanden

Visst blev han skjuten, men kulan passerade
genom hans kropp och stannade evigt i min. 

Gröna regndroppar hänger från takskägget.
Olja på duk gjorde inte Van Gogh fet. 

Slutet av filmen var dovt som en trashank.
Jag slipar ögonen till klarhet med bivax. 

Kastanjetter, tamburin och flöjt förgyller
Neros sinnessjukdom som aska över snö. 

Griper du en katt i svansen
får du alltid en råtta på köpet. 

Det regnar som om all gråt fastnat
i halsen. Omärkbart skiftar sanden. 

Min kaffemugg är en trogen hund,
slickar sina minnen som sår. 

Pennan drar fram skuggor och drar sig
in i sig själv som en kanin i en jordhåla. 

Måndagar har obeslutsamhet mellan ögonen
likt en kaffemugg med en regnande penna i. 

Den unge mannen rör sig lik en nyss uppgrävd
mask, som om morgonen aldrig kommer. 

Omärkbart skiftar sanden och världens axel
tränger genom allas fontanell. 

Datorsuset likt en häst inför döden, suset
som en faders långa farväl: in i sig själv. 

Vinden rör vid grenarna som en kvinna
rör vid den färdiga väven; omärkbart.