halmstad med din midja av fukt
och lösa tänders torg
halmstad med anonymitet i ansiktet
du böjer dig då havet trycker din rygg
du som hostar av vågornas bultande
och hus pressas fram ur rynkorna
där ditt vidriga discohjärta målar vykort
som ljuger om hur många slag som vunnits
och hänger hösten på galgberget
stad vars trottoarer säljer illusioner om nästa sommar
stad som gräver gropar åt andra
stad som dränker sorg i sand
stad vars barlast är förskjuten
om knogarna vitnar mer blir de grå
om klockorna dras upp stannar de
om skeppet går i kvav fylls ditt torg av blod
Stefan Albrektsson Poesi 