Diktutmaning #58-60

#58

Jag har alltid tyckt det tragiskt
att duvornas flykt bort från gräsmattan
låter som avmätta applåder
och måhända har de rätt:
Det är inte mycket att applådera över!

Men idag slog mig något nytt:
Dessa små grå luftburna varelser
är släkt med molnen på håll,
då de suckar från kvarterets tak
faller gråten inomhus
där Marx slår upp thé till Herakleitos
i en liten nätt porslinsservis
och jag förstår att de alltid lekt samma lek.

(Efter läsningen av César Vallejos ”Det är inget nytt” och ”De olyckliga”)

         ———-

#59

i Fel Fot FC fick alla rum
inga fälleben eller skärpdigdå

alla gjorde mål och släppte in
den rena glädjen
där alla passade alla
och taktiken tacksamt fri
med anfall i flock och grötförsvar
gav lyckliga mål till båda lagen
som vi rättade till efter slutsignalen

det slutade alltid lika oavgjort
det var liksom win-win
det var liksom utan tydliga linjer
det var liksom helt enkelt

(Efter läsningen av Eva-Stina Byggmästars ”Kasta upp…” och ”Ge mig…”)

         ———-

#60

Det gäller att planera väl
tänkte herr Schrödinger och köpte lådan
innan han for iväg för att köpa katt.
Han är ekonomiskt lagd, Schrödinger,
nöjer sig oftast med det blott tänkta,
– inhandlar grisar i säck och
klär sig i kejserliga kläder –
förutom när det gäller rökverk;
då duger bara riktiga cigariller.

(Och jag ska, till skillnad från Jack,
verkligen skriva en öppen parentes
där orden, likt partikel eller våg,
ska visa sig först vid observation
och då behöver ingen längre tvivla på
att katten hela tiden varit i lådan.

(Efter läsningen av Jack Kerouacs “Gamle kompis…” och ”Dagdrömmar för Ginsberg”)

         ———-