Nicko skriver:
Gillar du fåglar? Gillar du poesi? Då är Halmstadspoetens Stefan Albrektssons splitternya diktsamling Att fågla, att fly, att förbli definitivt någonting för dig.
Inte nog med att Albrektsson publicerar sin diktsamling på det lilla, men eminenta förlaget Fri Press (där jag i hemlighet drömmer att få publicera någon bok i framtiden). Han har även fått sin diktsamling lovordad på baksidan av omslaget av en av mina favoritpoeter – Ingela Strandberg som skriver följande:
”Jag tycker att bra dikter ska ha ett litet ur inne i sig som tickar oro. Det har Stefan Albrekssons poesi. Ett dovt tickande som man inte vet varifrån det kommer. Ibland smeker han fram oron.”
När jag läser Att fågla, att fly, att förbi, så inser jag igen vilken viktig roll de ”små” förlagen har bland all poesiutgivning.
Albrektsson skulle utan tvekan kunna platsa in på både Norstedts eller Bonniers om ni frågar mig, men han skriver kanske inte exakt om sånt som är hyperpop just nu och därefter hamnar på ett mindre förlag.
Fåglar, jodå. Såna finns det gott om både i Albrektssons diktsamling och Att fågla, att fly, att förbli som får mig att begrunda min relation till fåglar – vilka för det mesta är trevliga skapelser, med undantag måsarna som till och från skränar utanför fönstret till min nya bostad.
Albrektsson diktar i … gör ingen sommar:
”Mitt hjärta av svala
klipper kväll och snappar knott
över den viktlösa ängen.
Så fjärrsynt att jag vädrar höst
redan när jasminen snöar
super jag mig full på månsken.”
Skål för rader som dessa när Albrektsson diktar som bäst.
—
För att läsa fortsättningen av recensionen, klicka på följande länk (och när du läst färdigt kan du fortsätta att botanisera på Nickos fina sida – det är en poetisk kulturgärning han håller på med!):
Och för att kolla upp mer om ”Att fågla, att fly, att förbli” – klicka här!
Stefan Albrektsson Poesi 