Diktutmaning #7-12

En lek initierad av Peter Nyberg. Jag läser två dikter
varje morgon och skriver en dikt som ”reaktion”.

#7

En gång i tiden lade jag isblock på alla blommor.
Nålar bland barnens ballonger.
Krossade varje ägg jag såg.
Jag ryckte vingarna av flugorna.
Fyllde på sten i kattsäckarna.
Putsade skelettet i garderoben.
Jag dränkte myrstacken med bensin.
Ritade in fler spikar på Jesu kropp.
Bröt spetsen på alla blyertspennor.
En gång i tiden lade jag krossat glas på murkrönen
och log med hela ansiktet i ösregn.  

(Efter läsningen av César Vallejos ”Babel” och ”Drägg”)

         ———-

#8

De har släpat ut gårdagens klagande byracka,
skjuter den och lämnar den i mörkret.
Men gårdagen har förökat sig om natten.

Byrackans valpar gnyr
och tränger sig samman under gårdslampan;
det rike vars gränser alltid är obevakade.

Någon av dessa valpar kommer en dag
bli gårdag och De (vilka är De?)
griper den i nackskinnet.

Gåtfulla sånger glider in i sprickorna,
i mellanrummen, gliporna, osedda
och Karlavagnen morrar förbi på den vita gatan.

(Efter läsningen av Ingela Strandbergs ”Gårdslampan” och ”Och betkvarnarna sjöng”)

         ———-

#9

ANDREW JACKSON
 —

THEODORE ROOSEVELT
 —
JOHN F. KENNEDY
 —

DONALD TRUMP
En evolutionär moonwalk
och grottmålningarna
mörknar av sot och rädslor
som ska göra Något stort igen.

Det mesta går, 
det mesta går att kamma över.
Lössen, lössen.
”Det som är bra för Mig är bra för Mig.”

Då äter vi oliver och krossar,
sover oroligt om nätterna
omgivna av lössen, lössen.
”Jag ska sälja det som går att sälja!

Vad får jag för min mor?
Tänderna är dåliga,
men hon går i kyrkan och slår med svettiga händer
på sin konfirmationsbibel (King James Version).”

”Well, good folks?!?
How much?
And going… going… Gone!
To the gentleman
i grön strypslips.”

(Efter läsningen av Robert Blys ”Tre presidenter” och ”Efter den industriella revolutionen, allt händer på en gång”)

         ———-

#10

Här drar alla spöken förbi;
den utpekade ställer sig i mitten av rummet.

Konversationen är ett pussel
med 10.000 bitar (5+ år) utslaget
runtomkring fötterna.

Här smyger gastarna mellan våningarna
utan att säga det rent ut, antyder
att händerna jag fått är mina.

Så jag stirrar på händerna, främmande,
och pusselbitarna, främmande.

Det saknas säkert några bitar;
det är de som jag ska hitta.
Hur ska jag veta ifall jag funnit?

Jag lägger pannan mot golvet,
händerna är skedar av ont,
pannan mot golvet.

(Efter läsningen av César Vallejos ”Agape” och ”Den eländiga middagen”)

         ———-

#11

Jag har en främling bakom mina ögon.
Han har anlagt alla flyktvägar
och drar iväg på en blå Puch Dakota.

Bakom denne främlings ögon
finns outforskade hav
och grund av färgrika korallrev.

Bakom korallrevens ögon
går en vilsen femåring omkring
som någon slags överlevare.

(Efter läsningen av Ingela Strandbergs ”Granatäpplen föll” och ”Resande”)

         ———-

#12

I
Planlöst? Knappast.
Skogsbrynet väller fram som en molnfora.
Här blir jag stående.

II
Djuren som lever inuti mig,
många sorters fåglar,
rör sig genom mig och skog.

III
Klart att vi faller
med öppna munnar
i drömmens flod.
Sköljs upp på främmande stränder.
Morgon.

IV
På dagen visar vi upp oss påfåglar.
På natten dyker vi valar,
fyller oss med skimrande krill.
Paddorna hoppar bort i blött gräs.

V
Höghimlen och bortom blått
svart och svart men stjärnor.

VI
Klockans visare pekar ut
abstraktioner som vi tror blint på.
Trots allt älskar jag vakna och sovande.

VII
När jag talar stillnar vattenytan.
Vi har suttit länge i denna båt.

(Efter läsningen av Robert Blys ”Sommar, 1960, Minnesota” och ”Sent på natten under vänners besök”)

         ———-