#25
Så?
Du vill alltså tala om de döda?
Nåväl, låt oss då tala om de döda.
Han, flygaren, som drunknade
i vardagsrummet under många år
med tre kycklingar i två rum.
Hon som kunde curry och dagligen
dammade skulden av sonens medaljtavla
med övergivet sorgsna fingrar.
Trollkarlen med de saxande armarna
och hela kortleken inklusive jokrar
i kavajfickans mörker.
Han, smeden, med stora händer
som svalde hela potatisar
och moraknivens trygghet i knät.
Hon med rädslor i bakbordet
bakade sju sorters kakor av fruktan
bakom smygandets köksgardiner.
Du försökte ta mig redan vid födseln
och du har försökt igen och igen.
Det ger immunitet. Jag vet att du är där ute –
det räcker.
(Efter läsningen av César Vallejos ”Det sunda förnuftet” och ”Timmarnas våldsamhet”)
———-
#26
Vi ligger vrängda ut och in
likt tröjor en varm dag
och stekhet dag är det.
Barn, hundar leker
springer ut och in i fontänen
och min blick vandrar
ut och in i Eliots Collected Poems
medan människor rinner ut och in
i Russell Square Gardens stekugn,
gulnande grönska och duvor
lika enkla som en hotellfrukost
flyger mellan brödsmulorna
i spåren från Hans och Greta
som inte gått vilse;
de som är på flykt är bara på väg bort.
(Efter läsningen av Ingela Strandbergs ”Stad” och ”Flykt”)
———-
#27
Genom många grindar, gränser
eller knutpunkter
i labyrinten
sedd ovanifrån
så tydlig och väl inne
finner vi att den är utan utgång.
Här brinner en eld klädd i tid,
tid svept i ett täcke
av rum som fängslar oss.
Allt detta är drömmen om drömmen
och när vi väl vaknar
står hela huset i lågor.
(Efter läsningen av Robert Blys ”Förtryckt av världen” och ”Sen bilfärd till stan för att posta ett brev”)
———-
Stefan Albrektsson Poesi 