#244
Det fanns en dröm som åkte buss 610
rullade som Third stone from the sun
Släpade förbi de fallfärdiga husen
längs Svarta gatan
Vi slaktade låt efter låt
i ett litet rum på hög volym
När vi kom ut var det natt ringande i öronen
och Svarta gatan slungades runt i Vintergatan
(Efter läsningen av Ingela Strandberg ”Du kunde aldrig blivit…” och ”Att dö…”, ur ”Ingenstans mitt segel”)
* * *
#245
Längtar rosentryns blad,
då dessa gröna lammöron
som lyssnar till det vinden bär,
där måsen kallar sina barn vid namn
och stararna hattar omkring
under ivrig maskjakt, hör vår.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Trädgård”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#246
Tiden äter dagar och duvor
muttrar längs Nissan
som har burit vartenda ansikte
som lutat sig över kanten
långt ut till havs.
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”Stackars ungdomar” och ”Staden finns inte mer” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 