#274
Mina rum är slutna rum
öppna rum i rum
allt längre in
ju ensammare
desto fullare
De har en märklig förmåga
att kommunicera
utan att nödvändigtvis förstå
de klara signaler som passerar
omärkbart genom väggarna
(Efter läsningen av Ingela Strandberg ”Det här är…” och ”När du föddes…”, ur ”Ingenstans mitt segel”)
* * *
#275
Jag bar mig i en spegel.
Förvånad över förändringen
i mitt ansikte
när du flyttade
från land till land.
Aldrig fann jag dig
så som jag var.
Alltid ny, alltid var du på väg
någon annanstans
där ingen känner mig.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Det ofödda…” och “Sång av pojken…”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#276
Ni som dansar,
hör ni inte att musiken tystnat?
Påbörjade meningar som inte avslutats,
rum som förblir obebodda,
händer som inte hittar andra händer…
…inte ens duvorna stannar på torget
eftersom Kain klätt sig i pansar
dränks jorden i blod
eftersom Kain har huvudvärk
bränns allt hår
gråterskor strör aska över brödet
eftersom Kain biter sönder läpparna
gapar varje grop efter kroppar
utan ansikten och namn
eftersom Kain inte ser någon i spegeln
försöker ögonlocken sluta sig
eftersom Kain nålar fast fjärilar på frigolit
uppspända mellan oändliga avstånd
eftersom Kain ruvar ägg på bitter is
eftersom Kain systematiskt fräter hud
eftersom Kain sover oroligt om natten
eftersom Kain rullar en tunna av skam
eftersom Kain reser statyer
eftersom Kain hatar det som grönskar
eftersom Kain inte insett att han också kommer att dö
hatar han allt som lever
eftersom Kain vältrar sitt mörker
drömmer mardrömmarna dagdrömmar
där ormens tunga spelar mellan tänderna
visioner om hur kvarnar maler
maler dansen maler och maler tystnaden maler till stoft
mama mamaler mal er m al malmaler m l r
eftersom Kain älskar siffror
öppnar sig kyrkogårdar.
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”XXIX” och ”XXXVIII” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 