#277
Jag ångrar inte min sång, inte min gråt,
inte heller mitt skratt, min sorg.
Det finns ingen nödutgång,
ingen verklig glömska, ingen återvändo.
Jag byter inte kläder i onödan.
(Efter läsningen av Ingela Strandberg ”Du säger…” och ”Plötsligt fördes jag…”, ur ”Ingenstans mitt segel”)
* * *
#278
Trots allt väntar krokusars cirkussorkester,
en oratoriekör av påskliljor
och schersminens fallande melodi.
Jag hoppas att vi
fortfarande känner igen varandra
när vår nyfödda vår
sopar upp allt grus
och lyfter en lycklig hatt.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Vit doft” och “Möte”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#279
Rötterna rymmer trädkronans glädje
och sorg. Vi lever avlägset
eftersom vi glömt
att i en atlas kan man inte fly.
Inte på riktigt, oavsett hur
ivrigt du bläddrar bland bladen.
(Efter läsningen av Pablo Neruda ”LIII” och ”LXVIII” ur ”Personliga dikter” urval & tolkning av Artur Lundkvist och Marina Torres)
Stefan Albrektsson Poesi 