Gråtmild vädjan

Bild-/diktstafetten med Gunnar Sjödin fortsätter. 
Bilden, ”Ljus över skogen”, är denna gång gjord till dikten. 

Sommar, gå inte iväg! Dra inte
dina fingrar på det där viset 
genom trädens hår, det påminner
om att du gör dig färdig.

Sommar, gå inte din väg! Låt inte
rönnen måla dina naglar klarröda och saftiga.
Säg till päronträdet: Behåll dina barn!

Sommar, jag vet vart du går! 
Jag ser dina skördetröskors spår.
Hur de står redo i stallmörkret
och slipar sina skärblad blanka.

Sommar, jag vet att du måste gå!
Jag har redan sett en del av din rygg – bleknande 
blå som en gammal sjöbuses tatuering.

Sommar, gå när du ska! Låt klänningsfållen fladdra,
dina knottmoln svärma, slunga din sista honung
och låt den spegelblanka sjön ligga
stilla på rygg och skåda stjärnor.

Sommar, dra ut ditt eftermiddagsljus!
Sträck dig som en gäspande katt över en farstutrappa
och kura sedan ihop dig och spinn.

Sommar, trampa inte otåligt! 
Låt dina barfotafötter vada, badda pannan 
i fuktig vass och släck din törst
med nyklarat starkt vin.

Sommar, sitt ner på min balkong!
Lämna dina storögda potatisar i jorden,
bind inga vissnande kransar
och töm inte bankkontot på gyllene löv.

Sommar, lämna inte gården 
i drängarnas och skördemännens valkiga händer. 
Sätt alla ladusvalor i bur.

Sommar, gå inte din väg!
Jag ger dig min tomma fruktkorg och längre fram
färgerna till septembers björkar.
Detta är mitt löfte: Jag lovar att inte gråta.