Mörka cypresser–
Världen är oroligt lycklig;
Allt kommer att glömmas.
–Theodore Storm
Rötternas moder, du har inte ympat
de höga askarna av ensamhet
åt mig. Därför,
går jag nu.
Om jag visste namnet,
ditt namn, skulle alla vingårdars spaljéer och eld
skynda att fruktansvärt skaka min
jord, vindlande sökningarnas moder, fruktansvärda
fabel av kalcium, flicka. Jag kröp i eftermiddags
ännu en gång i ogräs,
avspänd, dagdrömmer att du kanske inte slår
ner mig. Fönsterbänkarnas och resornas moder,
de sökande händernas helgare,
åsynen av min blinda människa gör att jag vill gråta.
Vågornas eller vad som helsts odlare, kvinna eller man,
rötternas moder eller diamanternas fader,
se: Jag är ingenting.
Jag har inte ens aska att gnugga in i mina ögon.
Goodbye To The Poetry Of Calcium (James Wright, 1927-1980)
Dark cypresses–
The world is uneasily happy;
It will all be forgotten.
–Theodore Storm
Mother of roots, you have not seeded
The tall ashes of loneliness
For me. Therefore,
Now I go.
If I knew the name,
Your name, all trellises of vineyards and old fire
Would quicken to shake terribly my
Earth, mother of spiraling searches, terrible
Fable of calcium, girl. I crept this afternoon
In weeds once more,
Casual, daydreaming you might not strike
Me down. Mother of window sills and journeys,
Hallower of searching hands,
The sight of my blind man makes me want to weep.
Tiller of waves or whatever, woman or man,
Mother of roots or father of diamonds,
Look: I am nothing.
I do not even have ashes to rub into my eyes.
Stefan Albrektsson Poesi 