
Bild-/diktstafetten med Gunnar Sjödin fortsätter.
Bilden, ”Natthimmel”, är denna gång gjord till dikten.
Det är som i en stuga en varm dag.
Kosmos är också en stuga
en varm och torr dag.
Hungrig ligger jag på sofflocket,
räknar ränder i tapeten,
fingrarna håller tiotal.
Tiden ska stryka
huset med ljus färg.
Stenarna på grusgången stirrar långt.
Det är detta stenar är till för.
Stirra långt. Snart en soluppgång,
den första som är exakt sådan.
En urpremiär i universums historia
och det sker om och om igen. Se!
Hur den tar sig fram, frimodig.
En självsäker fotbollsspelare
dribblar bakom horisonten
innan han sätter den i krysset.