#40
här är min dag som djur:
sover i mustig djungel
öknen där jag vaknar är obegriplig
samlar ihop mina ben
som skalbagge skjuter jag kulan
av spillning baklänges
det är en gudomlig handling
då morgonen vaknar
ruskar jag min fjäderdräkt
lägger vingarna på ryggen
pickar i mig mina frön ur djup skål
återvänder till ett rum som skata
vrider på huvudet
eftersom vi dör av liv och inte tid
läser jag nyheter i gamla böcker och kliar
pälsen behöver vårdas så jag rullar
och slickar på tassarna
låter öronen vara ivriga
och mina tröga klövar bär
till jobbet där buffelhjorden
piskar upp damm omkring
fikabordets grymtanden
björnen lufsar hem blåbärstrött
och blir katt på filt i soffhörn
för att slutligen slingra in under löven
ringlar ihop den fjälliga kroppen till sömn
som samlar hela flocken
(Efter läsningen av César Vallejos ”Den svältande mannens hjul” och ”Epistel till fotgängarna”)
———-
#41
rösterna blandas
ringar på vatten
kontakten mellan två stränder
skräddarna löper över tidvattnet
rösterna från andra sidan
vidgas bär varandra
som skräddarna ror
kryssar mellan ljuden
tystnaden når lyssnaren
(Efter läsningen av Ingela Strandbergs ”Samtal pågår” och ”Lyssnaren”. Därmed tog Stranbergs bok slut, och kommer att ersättas av Eva-Stina Byggmästars (i ”Knoppar blommor blad och grenar”.)
———-
#42
Den namnlösa glädjen,
lyckan som ringer upp mig
ifrån ingenstans
och bara andas i luren.
Så lik den är
den namnlösa sorgen
med samma telefonnummer.
(Efter läsningen av William Blakes ”Infant Joy” och ”On Another’s Sorrow”)
———-
Stefan Albrektsson Poesi 