Diktutmaning #37-39

#37

De här orden är klädda hur som helst;
några belevade i hatt, ytterrock och handskar
önskar att
alla ska gå
i smala led
utan buller
och hålla
samma takt
och ton och
därmed se
viktiga ut.

Andra röker ett helt hus till frukost,
målar tånaglarna i olika grälla färger,
och luktar som dårar, viktig dårskap,
leker Gene Krupa på kastrullerna i köket
och släpar in pälsklädda djur i finrummet.

Ytterligare andra kan sitta
och klappa ett enkelt ”när” i knäet
och höra hur ett blixtrande oväder
mullrar under händerna,
eller se hur ett ”nästan” slingrar
bort under sängen och rullar ihop sig.
Det växer djungler i verben
och substantiven lovar dyrt och heligt
att inte raka sig på en hel månad.

(Efter läsningen av César Vallejos ”Hatt, ytterrock, handskar” och ”Änglahälsning”)

         ———-

#38

Ett av mina stora trolleritrick
är att vara hemma 
även om jag är borta,
och, om möjligt, mirakulösare,
jag är borta om än hemma.

Det svåraste är att få publiken
och alla speglar att inse;
den som de tror sig betrakta
är aldrig någon annanstans
än just här just nu.

”Bara detta enda
ögonblick
var den korta resan värd”
och både trollkarl och publik är tillfreds
över illusionen när det sammtestunga
draperiet sänks i den nedsläckta salongen.

(Efter läsningen av Ingela Strandbergs ”Vattenögon” och ”Till gårdsplanens lov”)

         ———-

#39

här flöjtas det
stampas med fötterna
jag håller takt och puls med fingrarna 
mot skrivbordets kant
och melodin bryter fram bland lamm,
dalar, barn och herdar

Jag tassar på i Williams spår
försöker locka fram en vers.
Men det är en riktigt svår
sak att göra klockan sex.

Långt från sång och stadigt gung
som Blake så ledigt har just här,
mina rader skrinnar tungt
och inte alls med rena skär

över sidan och jag vill
att orden skulle vandra fritt.
Men ingen musa flöjtar vilt
att guida pennan över vitt

och tomt papper. Jag förstår
och börjar sjunka genom isen
då rimmen, döva, vägrar nå
mitt öra fyllt av apelsin.

Nej, du Blake, nu ger jag upp
och lämnar den dunkande rälsen,
fångtransporten, tvångströjan och urspårat tåg:
Låt mig skaka loss det stela ur lederna
och, trots allt, tacka för din sång.

(Efter läsningen av William Blakes (i ”Songs of Innocence and Songs of Experience”) ”Songs of Innocence – Introduction” och ”The Shepherd”)

         ———-

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close