#97
Måns Håkansson var den självklaraste. For på cykel från Quisberg varje morgon och ylsjöng ”Gomorron Sverige tinge-linge-ling” som en övertänd Hyland då han korsade Jakobsgärde från norr till söder. Han ställde sig vid lyktstolpen bredvid tunnelkullen och väntade på att alla vi undersåtar, vi höns, skulle komma ut så att han kunde börja regera igen. Måns bestämde lekarna. Han bestämde vilka som vann och vilka som förlorade. Vilka som skulle leva. Vilka som skulle dö. Hårt och orättvist. Måns regeringstid varade mellan den 22 september 1977 och 4 november samma år. Bilan föll morgonen därefter på alla helgons dag. Hyland (som inte hört nyheten) fick sjunga Jakobsgärdes nationalsång mol alena.
(Efter läsningen av Vicente Aleixandre ”Det besynnerliga barnet” och ”Den okände milissoldaten”, ur ”Spanien i mitt hjärta” i urval & översättning av Thomas Almqvist)
* * *
#98
massajen möter sin egen blick
i fotot som läggs i en grop och täcks –
andarna får äntligen vila
någon vill gräva upp något levande
vinklade tv-skärmar, pixlade ansikten –
ljuset tänds i en salong av röda fåtöljer
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Tårpil” och “Återkomsten”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#99
Den smygrökande caféägaren smet in igen
samtidigt som en sneglande kund lämnar
det nerskitna trädäcket och dess
obehagliga cocacolaparasoll.
I övrigt är det huvudvärk och gråväder,
blåst och korta dagar.
(Efter läsningen av Rafael Alberti ”Siffrornas ängel” och ”De mögliga änglarna” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)
Stefan Albrektsson Poesi 