#136
Stararna har plockat rönnen ren.
Naknare grenar och klattrande näbbar.
Jag hämtar Goytisolo från sin plats i soffan
och släpper duvan som sitter på bänken.
Något stryker förbi som ett leende
i det som en gång var mitt ansikte.
(Efter läsningen av José Agustín Goytisolo ”Hemlighet” och ”Med oss”, ur ”Spanien i mitt hjärta” i urval & översättning av Thomas Almqvist)
* * *
#137
Ditt huvud vaggar fram och tillbaka,
en klocka vars kläpp tystnat.
Utanför fönstret:
blåmesarnas sång lyfter gryning
och tänder små ljus i buskarna.
Du har gått långt in i de egna rummen
där minnen falnar i en öppen spis.
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Femte sidan” och “Sista sidan”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#138
du skrämmer mig!
vem är du?
du som talar rakad
historielösa ord
rakade ord
med de döda
sanitetsorden
vet du inte
att väskorna tömdes
att håret som klipptes till berg
i de förbannade barackerna
vet du inte
att det vita som föll och lade sig på taken
att det inte var snö var inte snö var inte snö
(Efter läsningen av Luis Cernuda ”Den trogna drömmen” och ”Sången om västern” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)
Stefan Albrektsson Poesi 