#139
När jag skriver morgonpoesi
rinner snoret som på en längdskidåkare
med istappar i håret och blodsmak i munnen.
Det är många backar och hela skogen full
av björn och varg – omkring tjugofem –
som alla vill äta mig till frukost,
hungriga och snabba som en islossning.
(Efter läsningen av José Agustín Goytisolo ”Vapen med två eggar” och ”Du duger ingenting till”, ur ”Spanien i mitt hjärta” i urval & översättning av Thomas Almqvist)
* * *
#140
denna underbara dårskap:
mycket tidigt om morgonen
den första dagen i veckan
när solen gick upp och kvinnorna
svepte du förb
en kometsvans utom räckhåll
eller böljade fram och tillbaka
som om du kammade
ett salthavs smaragdgröna vågor
och du har lovat att bära dagg
i din kärleks händer och tvätta
våra dammiga ögon
det vackraste jag har
till svar är tystnad
(Efter läsningen av Federico García Lorca ”Källan” och “Pan”, ur ”Sviter” tolkade av Marika Gedin)
* * *
#141
som barndomsminnen
de där som går upp i rök
när du närmar dig
(Efter läsningen av Luis Cernuda ”Från vilket land” och ”Där glömskan bor” ur ”Generation 27!” urval & tolkning av Anders Cullhed)
Stefan Albrektsson Poesi 