Atombombsljuset som strålar ur dina ögon
bränner cypressernas fantombild i putsen.
Avtrycken av Vincents spöken
är de kalhyggen som äter oss.
Det som skyddar dödar långsammare.
Bortom murkrönet plogar din mardröm
ensam genom vetefält och pratar kråkor.
Fårorna sliter jorden ur jorden.
Om du blundar ser du den plågade
mekanikerns oljiga fingrar
sträcka sig efter nyckeln
och sätta mynningen mot bröstet.
Stefan Albrektsson Poesi 