Att läsa César Vallejo

Mer än bara bläckspår 
över ett papper,
tränger under huden,
som om tatueraren lever
invändigt med sina nålar
och plasthandskar. Stryker
över och börjar om. Stryker
över och börjar om. Börjar om.
Blir tatueraren någonsin klar? 

                *   *   *

Ditt liv som kanin, fjällig
massa i stort sjok. Sjuk och sjuk
av det rakade språket, askan.
Min aska! Kommer aldrig dö
av tid aldrig. Lämnar in väskorna
till den harmynte portiern.
Han som klipper biljetter
med bara tänderna. Snitt, snatt,
snett. Som skjuten ur en kanon
sjunker Paris, sjunker för att
vitt alltid hamnar underst vid fall.
Det är bara du som inte döljer
dina två händer i ansiktet,
ditt hår av hund,
din telefon som sjunker,
dina rörelser i grundvattnet,
din smedjas blåsbälg och eld,
ditt rödgråtna bröd,
ditt emaljöga till arv,
dina gränser som garnnystan,
din rullande berusning.  
Smaragdgrön flaska som epistel. 

                *   *   * 

Lika svårtydd är mannen
på sin gräsklippare,
inburad och hörlurar.
Men gräset blir klippt.
Han kan ro utan åror.
Dricker sitt livs kölvatten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close