ser ner i brunnen på ögon
vilka känner till det som går in
svårare är att avgöra
vad som ska lämnas tillbaka
(men ingenting till pärlfiskaren och börshajen)
jag ser tillbaka på mig själv
mig som jag lever med
men sällan träffar
han som hör när jag talar
han som har rötter i det förflutna
med näsan hos en indian
krökt för buffelhjordar
för coyote och lägereldar
sluten mun med vinklar
av instinkt, aska och sagor
somt är vunnet, något är förlorat, annat är tappat
med fyra fåror över pannan:
en för obesvarade frågor
två för tveksamhet och förvåning
tre för levnadsglad morbidism
fyr för en kropp av mull
vänder inte bort
tar ingenting för givet
det finns liksom ingen rygg
i det här ansiktet
Stefan Albrektsson Poesi 