Så skönt att äntligen ta bladet
från munnen och
Jag vet inte, men kanske är det
ett manligt drag att aldrig tala till
Orden har en tendens att lämna stationen
och någonstans tar rälsen plötsligt
Hur som helst har jag beslutat att börja
säga vad jag verkligen
Det kan verka förkrympt att stamma fram känslor,
men men men men men men men men
Jag har dock kontakt med de där känslorna
det svåra är bara att
Jag vet exakt vilken fuzz Hendrix’ använde på
”Are you experienced?”, men att säga vad
Likt fågelungar som i dag ska lämna
det trygga boet och ta sig
Detsamma gäller när jag svalt solen:
när jag väl ska spotta ut den igen så
Samma sak händer då jag skriver dikt:
jag försöker sluta men det finns inget riktigt
Stefan Albrektsson Poesi 