Duetterna med Gunnar Sjödin fortsätter.
Dikten är skriven utifrån bilden ”Genom tågfönstret”.
Ett eko för ögonen
speglingen i fönstret
Rösterna har tystnat
stegen mot perrongen
har frusit fast
Reflektionen, denna väntan mellan
ropet och svaret
bilden och bilden
Det är först då det är nu
och man är inte längre på väg
till eller från
Fönstrets spegling
ögats eko
Stefan Albrektsson Poesi 