Alla dessa kräldjur
som jag med min mun förbannar.
Jag känner dem alla vid namn
men jag vill inte kännas vid dem.
Följde de djävlarna med mig
in i palatset då jag flyttade in?
Jag himlar med ögonen
över deras närvaro. De myllrar
omkring mina fötter. Jag slår
ut med armarna, rycker på axlarna.
Vem släppte in dem här? Jag
matar dem i hemlighet under bordet.
Jag göder mina skuggor som husdjur.
Jag arma människa! Κύριε Ἰησοῦ Χριστέ,
Υἱὲ τοῦ Θεοῦ, ἐλέησόν με τὸν ἁμαρτωλόν.
Stefan Albrektsson Poesi 