Glyptoteket

Om nätterna talar de tystnad med varandra –
och tvättar bort alla blickar.                                      
Men nu böjer sig solen ned,
viskar guld i lyssnarens öron.
Jag tror inte ens att jag tvivlar
när jag lämnar sol, ärgad kupol,
port – Effata! – och bär in mina giriga ögon.

Ett malande ljud hörs – 
ljus som håller på att stelna
till statyer i dessa utställningssalar
fyllda av timmar
av stillnande blickar
och jag kan inte bestämma mig
för om ögonen är fönster eller sår.