gruset sopas upp från gatorna
björkhängen stora som barnfingrar
skatorna bygger risigt höghus
den första citronfjärilen blinkar vingar
kaninungar gör tvära kast på dagisgården
koltrasten vänder bruna blad
fanfarer från högljudda påskliljor
knoppar blottar sig för berusad sol
blixtrande solkatter mot tegelväggen
rosentryn har små gröna öron
från en gren tittar ekorren snett ner
blåmesen maskerad bland scillor
en skrattmås lyfter och lämnar skugga kvar
surrande moln mumlande humla
småfåglar klingar öronbedövande skarpt
och hugger det blå vinterhuvudet av mig
(Efter läsningen av ”någonstans jag aldrig rest, gladeligen bortom” av e.e. cummings, ur ”Complete Poems: 1904-1962”, i egen översättning)
Stefan Albrektsson Poesi 