”Mysterium tremendum et fascinans”
Det började litet ingenstans. Big var verkligen inte big och bang var så tyst att ingen hörde det. Sen går det av bara farten. Vi åkte ofta pulka trots att det var kolsvart i backen. Våra fötter gjorde så ont av kylan att de bultade av smärta då jag gick hem genom snön. Cyanobakterier. Dinosaurier kommer och går. Pyramider och Farao. Ett myller av låtsascowboys, hobbyindianer och plötsligt en Big Bengt. Hur hamnade vi här? Det märkligaste med livet är att jag fortfarande tycker att det är märkligt! Efter 13,8 miljarder år borde jag väl känna mig hemma? Under tiden söker jag en poesi med möjligheterna hängande ur mungipan som Reznikoffs bacon – en poesi som, så mycket som möjligt, liknar en parkbänk.
(Efter läsningen av Niels Franks ”Mar del Plata” ur ”Tabernakel” i översättning av Jörgen Gassilewski)
Stefan Albrektsson Poesi 