Det sista ohållbara regnar bort.
Alla dessa motsägelser och alla färger däremellan.
Jag dyker ner under det färdigtänkta,
där tystnaden är hörselns vita ljus.
När jag klättrar nerför släktträdet
och lägger örat mot roten
hör jag allas hjärta
hjärta hjärta slå.
(Efter läsningen av Lars Gustafsson, ”Fragment”, ur ”Där alfabetet har tvåhundra bokstäver/ur Flodens nätter”)
Stefan Albrektsson Poesi 