Jag vill dela med mig av ytterligare sex fantastiska dikter skrivna av Gabriele Greco. Även dessa är hämtade ur diktsamlingen Bruciaglie (Eldknaster), peQuod 2022, översättning: Sandra Hammar
La terra silenziosa attende.
E questa sera immacolata
sarà un sospiro soltanto.
Le tue mani
lentamente si apriranno
e lungo il tuo corpo
nasceranno stelle.
Den tysta jorden väntar.
Och denna rena kväll
kommer endast vara en utandning.
Dina händer
kommer långsamt öppnas
och längs din kropp
kommer stjärnor födas.
*
A te,
viso di luna
madreperla
che incanti
pelle di luna
seta
che profumi
ho sussurrato
parole
madide
d’amore:
ecco il mistero.
Till dig,
månansikte
pärlemor
som förtrollar
månhud
silke
som doftar
jag viskade
ord
fuktiga
av kärlek:
detta är mysteriet.
*
Le nuvole
passano,
lo so.
L’assenza
di chi vorrei
invece resta.
Molnen
de passerar,
jag vet.
Frånvaron
av den jag skulle vilja ha
stannar däremot kvar.
*
Tempo che affonda la sera.
L’estate si scioglie nei tigli
ed io più non ricordo
le strade di ieri.
Tiden sänker sig ner över kvällen.
Sommaren smälter i lindarna
och jag minns inte längre
gårdagens gator.
*
Tu credi che verrà primavera.
Avessi i tuoi occhi
incantati e sognanti
per vedere attraverso l’invisibile,
per ritrovare ciò che è perduto e
per capire l’indicibile.
Un fiore sboccia
nel segreto abbandono
di un giardino
e il tempo lo salva
in un sigillo.
Du tror att våren kommer.
Om jag hade dina
förtrollade och drömska ögon
för att se igenom det osynliga,
för att återfinna det som är förlorat och
för att förstå det outsägliga.
En blomma slår ut
i trädgårdens hemliga övergivenhet
och tiden räddar den
i ett sigill.
*
Νόστοι (Ritorni)
Impiego giorni per riprendermi
da un lungo viaggio. Indosso un abito di lino
liso dentro casa, quasi una scialbatura di vita.
Invano sorreggo le palpebre
imbevute di sonno. E nel buio chiuso degli occhi
rivedo la mia isola nuda.
Il mare è un’ombra glauca. E cave sembianze
dietro montagne antiche che tutto sanno.
Un approdo ho cercato.
Nient’altro che un approdo.
Hemkomst
Jag tar dagar på mig att återhämta mig
från en lång resa. Jag bär en sliten linnekostym
inne i huset, nästan som ett bleknat liv.
Förgäves håller jag upp mina ögonlock
dränkta i sömn. Och i ögonens slutna mörker
ser jag min nakna ö igen.
Havet är en blågrön skugga. Och ihåliga skepnader
bakom urgamla berg som vet allt.
Jag har sökt en angöringsplats.
Inget annat än en angöringsplats.
*
Gabriele Greco föddes 1978 i Fucecchio (Florens, Toscana, Italien).
Efter gymnasieexamen publicerade han sina första diktsamlingar: Lieve, stelle in processione (Titivillus, 1998) och Petali notturni (Titivillus, 1999). Han studerade Litteraturvetenskap och Humaniora vid universitetet i Florens och avlade en examen i teori och litteraturkritik med en avhandling om den franske poeten och målaren Henri Michaux. Sedan 2015 har han bott i Sverige, i Örnsköldsvik, där han undervisar i italienska, franska, spanska och bild på en gymnasieskola.
Diktsamlingar, priser och utmärkelser
2020: dikter i antologin Affluenti. Nuova poesia fiorentina, vol. 2 (Ensemble).
2022: finalist med dikten Cardeto i litteraturpriset Se vuoi la pace prepara la pace (Università della Pace och Museo Tattile Statale Omero i Ancona). I Spoleto: erhöll pris vid Premio Internazionale Menotti Art Festival per la Letteratura 2022. En av hans dikter, Labirinti perpetui, publicerades i Agenda Poetica 2023 (Ensemble).
Stefan Albrektsson Poesi 