ett rum fyllt av horisonter,
jag har sju skogar i mitt huvud
där en varg vandrar mellan träden
i synfältets utkant och lika långsamt
blir jag osynlig som orden: ormbunke,
sorgmantel, blåvinge, mossa
(Efter läsningen av Dylan Thomas ”Ristning av knivhugg…” och Sara Kirsch ”Ängel”)
Stefan Albrektsson Poesi 