ovan vid det klockslag därovan
då mossan blir tydlig ovan-
del efter ovannämnda oktobernatten, ovan-
stående finns det få komponenter, mikrovan-
or, att förirra sig olovandes bland ovan-
ligheterna då vaknar stenarna och andas ovan-
jord, deras tid är öppen, provande, kongruent lovan-
de när sovande rör sig ovanifrån doftar rovan
dom av vått gräs ovan-
för deras skuggor är milda bossanovan
som ett par provanställda händer ovan-
på väg in i rummet supernovan,
det är en början, kanske ovan-
våningen, fönstret, andetagen, benstommen, storkovan
(Efter att Willy Granqvists ”Vid det klockslag då mossan blir tydlig” blivit infekterad av ovan och ett och annat kommatecken.)
Stefan Albrektsson Poesi 