#22. ”Solkatt”
Här finns ingenting att förstå.
Efter sotade dygn,
Ljus! Jag hungrar som en kattunge.
Rösterna ekar mot tegelväggarnas röda.
Här finns ingenting att förstå.
Kalla på kråkorna,
ropa hem de långväga gässen.
Solen breder ut glädje
som smör inom mig.
(Efter läsningen av ”I förbigående”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Valans spådom 64-66” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#23. ”Bänkbröder”
Det gäller att vara vaksam; vän eller ovän?
Bänkens besökare, vars kalla knän fjädrar,
vet vem som är vem och vad som är vad.
På Nissans bänkar, där vattnet drar förbi,
samlas de berusade som sitter ensamma
ihop, medan rusningen tilltar på Slottsbron.
Kenny sparkar en liten sten ner i vattnet,
den sjunker till den tigande bottnen
inom dem alla. Moses frågar rakt ut i luften,
”Har du eld?” Ingen svarar. Forsythian
flammar på andra sidan.
(Efter läsningen av ”I Hurricane Canyon”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 1-3” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#24. ”Återfunnen”
När jag tystlåten
träder ut
på gården
ser jag dig
ibland
ila förbi
som ett minne,
eller i ett ljud
utifrån
som slinker
undan
likt ett stim
spigg inom
mig blixtrar
till precis
under ytan.
En dag ska vi
tunna
och bortkomna
samlas
i en enda blick.
(Efter läsningen av ”Till ett barn som försvunnit”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 4-6” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
Stefan Albrektsson Poesi 