#31. ”Drömsekvens”
Nattens flod flöt förbi.
Jag cyklar planlöst i cirklar, släppstyre,
finner vänner i en vrå.
Vart var jag?
Jag, detta säregna ord:
Väntade inget, saknade inget.
När jag vaknar är jag otänkbar.
(Efter läsningen av ”Kanske ensam på min cykel”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 25-27” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#32. ”Hospitalet”
Vilka röster som vandrat dessa korridorer!
1757 öppnade Stora dårhuset
där till en början tolv usle, svagsinnte och rasande
huserade, och ett antal år senare
en muromgärdad rastgård
som Dårarna lämnas frihet att hämta frisk luft uti.
Väggar som hört frågor och svar släpa fötterna tunga
i de galande elektriska tupparnas parad.
I denna stad växte jag upp;
där stollar var stollar, och så var det inte mer med det.
Murarna rasade, och så var det inte mer med det.
Omgiven av dessa heliga, dessa lärjungar som lyssnade
till rösterna, apostlar som visste
hur man rullar ärtor mellan tummen och pekfingret.
Pippi med badboll i cykelkorgen,
Plutt-Elsa som skrämde turister med löständerna
och han som på fullaste allvar var Jesus
bodde på Avd. 16.
(Efter läsningen av ”Grundläggande dilemma”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 28-30” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
—————
#33. ”Sömngångarvanorna”
Förundras över mina inre
tavlor och grottmålningar.
Omgiven av torrskinn som övar torrsim,
terrorism med svultna ögon,
faller en större värld samman
och när man börjar skjuta i mörkret
fylls dagboken av natt.
(Efter läsningen av ”Överlevnad”, ur William Staffords ”Rapport från en avlägsen plats” översatt av L. Nordström, och ”Haves ord 31-33” ur ”Eddan”, tolkade av Edvin Thall)
Stefan Albrektsson Poesi 